Scharkakansfeber.

Var till doktorn med Ronja idag för att få bekräftat det vi redan visste att hon åkt på.
Nämligen scharlakansfeber.
Hon ser ut som en kräfta med skabb, hela kroppen är fylld med utslag.
Dessa utslag kliar ju som bara den och hon får sådan panik.
Efter två mer eller mindre sömnlösa nätter så hoppas vi på att tavegylen vi fick utskriven till henne gör att hon får sova.
Slocknade av den gjorde hon på typ tio minuter, men i detta fallet tror jag nästan att ett litet drogat barn är ett lyckligt barn. Ett barn utan panik.
Blev ju en antibiotikakur också.

Båda medicinerna fick vi i flytande format.
Jag försökte förklara att vi inte får i henne och att hon spyr upp allt men detta fanns tydligen inte i småpillerform så var bara att ta den flytande varianten.
Dock är jag säker på att tavegyl finns i pillerform men att arrogansen flödar bland läkare är ju ingen nyhet.

Vi kom hem, försökte få i henne, det blev panik och skrik och kaskadspyor på kläder, i hår, på golv osv.
Jag som är grön att trötthet efter dessa dagar spårade ur, fick panik, och fick frispel.
Tack och lov tog jag mitt förnuft till fånga och gick över till grannen i 20 minuter och lugnade mina nerver och fick lite tips.

Så när jag kom hem igen så tog jag till pedagogiken och utifrån min kursbok i mikrobiologi så blev det en saga om superhjälten Ronja och hennes Mamma som startar krig mot dom onda streptokockerna.
Denna metod fungerade alldeles ypperligt och efter detta fick hon i sig medicinen.
Efteråt drog vi på med, dumma små bakterier, ni kan inte ta oss, nananananaanaaaaa och skrattade åt dom små fulingarna.

När kuren sen är slut så vinner vi ett pris om vi lyckats besegra dom små fulingarna.

Nu kliar det en massa på henne i sömnen igen.
Jag önskar så att hon fick sova ostört, så att även jag fick det, så vi har energi att ta oss igenom dagarna.
Önska får man ju.