Vi hamnade i Storvik.
Jag har stämplat ut redan nu.
Två dagar med bitterhet, ångest och kaos tröttar ut rejält.
Att jag dessutom åkt Uppsala, Gävle, Uppsala, Gävle, Sandviken, Storvik gör mig inte piggare.
Det jag tycker suger mest är att jag inte kom ut på rally i helgen.
Men utan barnvakt eller någon utomstående att åka med så hade det ju inte blivit av ändå även om jag varit kvar i Uppsala.
Trots att jag ligger och lyssnar på musik i lurar så hör jag Ronjas snarkningar igenom.
Det ska bli spännande att se om jag ens lyckas somna.
Men jag funderar på att norpa åt mig Mammas spikmatta. Det brukar göra susen.
Sing me a song, the last one in my life.
My time has come, life has been to short.
Stay in my dreams, so I can take you with me.
Sing me a song that i never forget.
So long, I see you some other time.
So long, I see you on the other side.
Return - Sing me a song får avsluta denna afton. Som så många förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar